"Jag saknar dig mindre och mindre

Det kommer annat emellan och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre

Jag har glömt dig en vacker dag"

Melissa Horn – Jag saknar dig mindre och mindre

Jag har fullt upp med att leva och vara bekymrad över verkligheten och därför skriver jag (typ) aldrig här längre. Det har istället blivit mitt personliga gnällplank eller en plats där jag kladdar i brist på annat. Detta tillfälle tillhör de båda tidigare nämnda grupperna. Jag orkar inte lägga tanke på framtida anställing när jag skriver detta. Men utifall framtida eventuell arbetsgivare skulle råka hamna på min obetydliga klagomur i framtiden så vill jag vänligen be denne att bortse från eventuellt innehåll. Om det är bra att ens ha med hypotetiska funderingar får bli en diskussion för en annan förhoppningsvis strålande dag. 

Till huvudsaken är att jag måste ventilera mina intensiva tsunamivågor av generell bitterhet. Det är helt otroligt hur bitter jag känner mig, allmänt och intensivt världshat eller bara generellt hat på manniskor som i mina ögon verkar snäppet mindre bittra än vad jag själv känner mig för tillfället. Palla vara bitter och missunsam, bli hetsk till tempramentet så fort nått av alla dessa hemska lyckliga kära par eller vackra blondiner med rakt hårsvall kommer gåendes. Jag vill svinga mina imaginära vapen och göra dem lika miserabla som jag för tillället känner mig. Det tjänar inte det minsta till, och jag är förhållandevis säker på att min bitterhet inte kommer att minska genom att bli mer irriterad. Egentligen så baserar sig allt i ren och skär avundsjuka, om inte jag får så varför ska alla andra få? Om inte jag är på bra humör nåde dig om du skulle vara det. Haha, det är galet så barnslig man kan vara ibland. Jag antar att man blir så vuxen som man gör sig för stunden.

Just precis nu är jag treåringen som ligger och skriker irriterande högljutt på golvet i godisbutiken. Baaah! 

Kent – Utan dina andetag ... Fu! 

Sommaren är slut och om ca 2 veckor börjar skolan igen.Tillbaka till min egna vardag men allt som hör till. Egentligen känns det riktigt skönt, att få tillbaka allt det som är vanligt och invant. Allt det som verkligen känns hemma. Tiden i Tidaholm har varit stundtals turbulent men ändå inte lika illa som jag tänkte att det skulle bli.

Oavsett vad folk må ha för åsikter så gillar jag äldrevård. Jag tycker faktiskt att det är roligt att få jobba med äldre. Jag vet att det är fler än en gubbe och gumma som jag kommer sakna och dessutom säkerligen bära med mig i mitt hjärta för resten av mitt liv. Händelsevis att de inte vet om vilket intryck de gjort på mig. Men å andra sidan så räcker det ju med att jag själv vet, framförallt M.E och G.F Gud vilka personligheter! 

Dessutom har jag fått umgås mycket mer med min släkt och familj än jag annars jag brukar göra. Med mina kusiner på 12 och 6 år. Egentligen är de lite mer som småbröder än bara kusiner. Vi har haft och dessutom säkert även förstärkt den relationen till varandra nu under sommaren. Det är inte en gång jag tyckt att jag fortfarande är starkare än äldsta kusinen och därefter brottat ner han på golvet. "Säg att du är en snäll pojke" haha. Dessutom har jag fått se mer av min kära mamma och hennes man, har besökte dem hela tre gånger denna sommaren vilket får räknas som mycket. Jag trivs verkligen i Limmared och längtar verkligen tills jag får åka dit nästa gång. Så mycket hjälp jag har fått av dem denna sommaren. Jag hoppas de vet och förstår hur otroligt tacksam jag är för att de gör för mig. Tacksam är jag även till mina morföräldrar som i mycket är mina största idoler. Fick jag bli som någon när jag blir stor vill jag bli som min mormor, men även min mamma då. Två otroligt starka kvinnor som jag är oerhört glad att få vara släkt med. Sist vill jag även tacka morbror med fru och min kära far. Nu blev detta mer ett tacktal än vad jag från början tänkt att det skulle blivit, men för mig är det verkligen viktigt att alla förstår hur glad och tacksam jag är för allt jag fått. 

Det var allt för denna gången. Kramar Hannah

Jag blir så trött och ledsen på telefoner som aldrig ringer, sms som inte skrivs, skickas eller kommer fram.

Chatrutor som förblir tomma.

Trött på att vänta, längta och sakna.

Trött på att tänka och fundera över saker som jag omöjligen kan veta.

Trött på att vara den som ger upp först.

Trött på att vara osäker på om jag hittat rätt eller om allt håller på att bli fel igen. 

Trött på att allt ovanstående gnager sönder  mig innifrån och ut. 

Trött på mig själv som kunde räknat ut att det skulle bli såhär redan från början..

Borde packa och göra göra klart alla viktigheter som inte längre går att skjuta på framtiden. Finns så mycket som jag skjutit upp bara för att det betyder att jag snart behöver lämna bekväma örebro för hemma. Hemma har jag inte varit på vad som känns som evigheter och tar tar emot att åka dit. Även om jag vet att en sommar i Örebro förmodligen inte skulle bli bättre. Mycket av det som gör mig glad och lika mycket av det som gör min mindre glad finns på båda platserna. Lite lämnar jag kvar, men resten följer med. Sådant är livet antar jag. Positivt är att det inte alls är långt tills jag får börja jobba och förhoppningsvis kommer tillvaron då att inte bli lika långdragen. Pessimist javvist! 

And some music: 

Veronica Maggio – Snälla bli min

Creed – One Last Breath

Black Stone Cherry – Big City Lights

Lite kanske.. men det har varit en sjukt lång dag idag. Hann tillockmed klämma in ett i-landsproblem när mina bokflikar tog slut och jag var tvungen att lämna lägenheten för att köpa fler. Paniken var inte långt borta det vill jag lova! Eller kanske inte.. vad gör man inte för att få smita från den ack så underbare Ekelöf och bara någon sekund. Ett rikigt stycke man i bokformat, praktiskt värre! Hade jag inte redan haft en man i mitt liv, visserligen fyrfota med ordentlig hårväxt, så hade denne värdige författare varit en god kandidat. 

Diverse låttexter och annat mojs..

Har hittat en så underbart underskattad låt på spotify "Det löser sig" av Timbuktu. Har satt låten på repeat då jag tänkte att om jag hör den tillräckligt många gånger så kommer låten bli som ett avstressande mantra. "..det löser sig, det fixar sig tillslut.." lite vård för all den inre stress som jag är världsmästare på att koka ihop inom mig.

Tänkte inte gnälla nämvärt över skolan eftersom att det stort sett är det enda jag gör på denna bloggen. Men kan i sedvanlig ordning berätta att det känns som om vi har massa att göra och alldeles för lite tid att göra det på. Antar att det är så på alla utbildningar men det blir inte mindre jobbigt för det. Dessutom får jag sådana otroliga koncentrationssvårigheter när det är fint väder ute. Sällan man vill sitta inne och skriva på datorn när det är sol och sommar ute. Ser ut som en blek vampyr i jämförelse med många andra som uppenbarligen lyckats ta sig ut i solljuset en stund. Men vem behöver solbränna egentligen?! Klart överskattat!

 Timbuktu – Det löser sej

The Pretty Reckless – Make Me Wanna Die - Acoustic Version